| Isgalan i vårt hjärta |
|
|
|
| 2010-04-22 | |
|
Då var årets isgalehelg över... Det känns alltid konstigt så här efteråt att vara ledig, efter att ha arbetet nästintill dygnet runt dom sista veckorna. Jag tänker se tillbaka på dom intryck som jag fått under ISGALAN 2010, nu när vi har landat lite! Efter att ha sett hur mamma jobbat och jobbat och jobbat under hela min uppväxt så har det blivit ett inbyggt personlighetsdrag hos mig också att man ska jobba tills att saker och ting är slutförda, och till dess att det har nått en viss standard. Med den inställningen går vi alltid in för att göra isgalan till den bästa någonsin. Jag har jobbat heltid i tre månader parallellt med heltidsplugget i Umeå. Mamma tyckte därför att jag skulle sänka mina ambitioner och inte vara så petig som tidigare. Men det är hennes fel att det tar emot att göra något halvdant och det är väl också därför (tillsammans med pappas gener vad gäller koreografi hoho) som programmen och musiken blev så bra trots att dygnet ofta bestod av för få timmar (roligt förresten att flera har kommenterat musiken och till och med velat få hela spellistan skickad)! Hellre 100 timmar extra än att det blir halvbra. Det finns nog många andra i vår klubb som resonerar likadant när det handlar om deras arbetsområden (annars hade det inte blivit så bra på dom fronterna!). J Tidigare har vi pratat om att vi nog har Sveriges bäst synkade minior-/U13-team vad gäller koreografi och presentation. Efter att ha satt ihop och sedan fått se årets program kan jag med säkerhet säga att dom ÄR Sveriges bästa. Mamma tyckte till en början att koreografin var alldeles för avancerad och svår men skam den som ger sig. Många jag har pratat med uttryckte sin förundran och glädje över hur synkade grupp 3 har blivit och vilken svårighetsgrad dom klarade sett till danser och steg. Nivån vad gäller dom andra yngre grupperna har också blivit allt högre! Det var roligt att se hur tajmade t ex AK:s grupp har blivit med varandra, och att grupp 4 blir alltmer lyhörda för musiken! Något annat som är glädjande är att nivån har höjts bland de äldre. Tidigare har ett antal åkare stuckit ut i gruppnumren men då flertalet åkare har tagit ett stort kliv framåt vad gäller presentationsbiten så har samstämmigheten i numren blivit allt bättre. Allt fler har förkovrat en karisma som utmärker sig och höjer nivån i numren. Kort och gått, klubben består av en hel hög med musikaliska förmågor! Det är glädjande att väldigt många har pratat om "världsklass" vilket jag då har skrattat lite generat åt :p Att sätta ihop SÅ bra nummer med utövare från såväl A-, B- som C-nivå är väl helt fantastiskt! Jag minns fortfarande att Justus var i chock i förfjol då jag sa att cheerleadernumret även bestod av B- och C-åkare. Flera åskådare har i år menat att vår show var roligare att se än Stockholm Ice där det till och med deltog världsmästare! Flera har poängterat att ÖKK:arna har mer utstrålning än flertalet OS-deltagare. Det är inga dåliga betyg! J I en intervju i veckan fick jag frågan vad som den största utmaningen med isgalan är för mig. Mitt svar blev att jag ska anpassa mina krav och åkarna ska leva upp till dom. Det intressanta i detta är att jag inte har behövt anpassa och sänka mina krav utan åkarna har dragit sina strån till stacken och, efter många hundra timmar, lyckats leva upp till dom! Tidningen 7:s chefredaktör Boa sa vid ett tillfälle, då vi stod bakom stjärnentrén och väntade på SPI-numret; Nu måste väl morfar sitta i himlen och titta ned på er med ett leende på läpparna..? Mitt svar blev; Ja, jag hoppas det! Eller så säger han åt oss att sätta oss i soffan och chilla ett litet tag! Hihi! Skämt åsido. Det värmer så otroligt att folk är så förundrade över vårt driv och att folk är så imponerade av vår isgala! Jag minns att jag för 10-15 år sedan tänkte "så där mycket ska jag ALDRIG jobba" när jag såg hur mycket tid mamma lade på konståkningen. Nu är jag i det läget att jag inte vet något bättre än att "jobba", för att då leder det till resultat. Jag skulle aldrig känna någon glädje i att lägga mig på soffan under isgaletider då det finns så mycket annat produktivt att göra. Jag är tacksam att jag har lärt mig att man måste jobba hårt för att komma framåt. Hade det inte varit för mamma så hade jag aldrig varit den tjatande jäntan i båset som aldrig blir nöjd och som börjar om musiken för tjugonde gången för att någon håller armen vriden på fel sätt (HON som protesterar på att jag har för stora krav, hon får allt skylla sig själv!). Hade det inte varit för henne så hade jag antagligen blivit nöjd efter en timme, istället för efter sju. Tack till föräldrarna som jobbat så hårt med kulisser, sömnad (speciellt tack till brudarna som kontinuerligt jobbat med dräkterna i logerna varje dag o kväll), reklam, belysning mm, tack till åkarna som jobbat hårt och slutligen levt upp till dom höga kraven, tack till dom andra tränarna som jobbat fram alla program, tack till publiken för mycket bra stämning i hallen (har aldrig varit så familjär känsla på läktaren tror jag!))! Och tack till morfar som fick familjen att börja med konståkning! Vad tråkigt det hade varit att se på TV varje dag :) Om jag nu ändå ska hålla ett ”miss universum-tal” och tacka alla så får jag tillägga ett tack till syrran som recenserade numren i omklädningsnumret så att vi kunde träna på rätt program efter genrep och tack till brorsan för ett utomordentligt proffsigt jobb som konferencier! Att sedan rikta ett tack till mamma för allt jobb som alltiallo runt galan är naturligtvis en självklarhet… Då jag som vanligt befinner mig på isen eller i omklädningsrummet under själva galan så är det svårt för mig att lyckas recensera numren, men jag får återge utifrån det jag hann med att se eller det andra har omtalat. Vildvittror – Bra och stämningsfull musik om jag får säga det själv! Snygg femfaldig leverans i slutet av numret!Rövare – Coolt med uppdaterade rövare som också dansar till house! :p Ronja o Birk – Jättefina musiktolkningar av Lydia och Ida! Bra musik, fina dräkter, fina åkare!Rumpnissar/Djur – Victor som slänger med sina fina hårtestar förhöjde helt klart rumpnissenumret (hmm). Klockrent att ha en sprallig ledare som gör att barnen vågar släppa loss alltmer, haha. Åter igen bra musik (bra Helena!) och modigt av barnen att ge sig ut på isen inför tusentals människor! JSvanar – Fina och graciösa svanar till musiken, bra idé med svanhuvudet!Emil, familjen o kalaset – Såg inte numren men hörde publikens skratt då Ida åkte upp i flaggstången HAHA och hörde att Krösamaja var fantastisk såväl på isen som uppe på läktaren! J Katter o råttor – Snyggt nummer och roligt med katten som fångades i råttfällan på slutet!Tjorven – Bra tolkning av alla rollinnehavarna! Felicia var klockren som Tjorven!Grodor – Riktigt snygga dräkter och roligt nummer!Skrållan – Såg inte men hörde att hon var gullig JPippi m fl – Tjejerna var spralliga och Strömberg var enligt hörsägen mycket bra som Pippi i och med att hon vågade busa i massor. Poliser – Uppskattat nummer i och med att bilen var så himla läcker och att Maja o Pauline gav järnet i sina tolkningar som Kling o Klang.Hawaii o sjödjur – Välsynkade nummer av dom yngre förmågorna!Pirater – Båten var till att börja med otroligt fin (om än svårstyrd inledningsvis) och barn på läktarplats satt med klotrunda ögon i fruktan för att piraterna skulle komma upp på läktaren (”är det en riktig båt, hur kan den köra utan vatten, ska piraterna komma upp och ta oss också?” var saker som några barn hade frågat sina anhöriga hihi). Dräkterna var jättesnygga och programmet tillsammans med musiken skapade en bra helhet och avslutning på barndelen. Västern – En smula annorlunda musik, häftiga dräkter i snygg självlysande färg och (efter åtskilliga om och men) väl samordnade danser.Stjärntecken – Melodiös musik och attitydfyllda danser i takt till musiken!Star w – Häftigt med ljusrören och starkt av killarna att lyckas tajma alla färgskiften!Pop – Dansant nummer och klockren musik! Ingen gala utan ett pop-/RNB-nummer JLjus – Som alltid väldigt stämningsfullt och mäktigt till musiken! Mamma var stolt över ”ooooh:et” som uppstod då takbelysning och spotlights släcktes och stjärnorna tändes.Sång – Såg inte numret men kunde höra Amandas fagra sång inifrån omklädningsrummet.Par – Fräsch koreografi av Charlotte och bra idé att använda stolar i numret! Riktigt ambitiöst av killarna också att träna flera extrainsatta pass för att få till rörelserna rätt till musiken.Sjöstjärnor x2 – Fina dräkter, fin musik, fina program! Alva undrade dock hur i hela friden sjöstjärnor kan åka skridskor?!Elvis – Heta dräkter och peruker! Behöver man säga mer? J Ja, det måste man förresten… Grymt snygg Elviskuliss och ännu proffsigare att den under galans gång skiftade i färg!Broadway – Snygga dräkter och perukerna var pricken över i:t! Numret blev också intressantare med ljudeffekterna! Klapp och knäpp ”så det stod härliga till”! Sedan äntrade dom små isen och presenterade ett charmigt och vältajmat nummer!Schindler’s list – Det var verkligen rätt att välja Schindler till Majas friåkning… att hon sedan fick åka en del av det under galan kändes som en självklarhet i och med att vi varje år brukar vilja ha med ett sobert solo.SPI – Jätteroligt inslag! Underhållande nummer och också väldigt trevliga människor bakom kulisserna. Mikael, Helena, Kalle, Veronica, Boa var alla mycket träningsvilliga och tillförde numret både charm och precision J Roligt också att dom själva uppskattade sin medverkan så mycket! Pratade alla så gott om vår verksamhet efter att ha fått en inblick i det bakomliggande arbetet. Kul!Djur – Roligt nummer och kul att alla grupper synkroniserade sina program med varandra!Tjuvar – Detta nummer har blivit omtalat av många! Hela idén var smart med dräkterna, musiken, storyupplägget (polisen som tar dom sluga och juveltörstande tjuvarna en efter en men sedan blir överrumplad av den listiga supertjuven som snor dyrgripen ur glasmontern på slutet). Snyggt med ljuset som pulserade under fighten och som sedan blev rött för en kort sekundlång sekvens då klenoden norpades ur montern. Micke utförde rollen med bravur, vi fyra rånare också tror jag JNicky – Jag hann inte se numret men hörde publikens jubel så dom verkade mer än nöjda över Nickys insats! Roligt att han deltog!Michael J – Numret som många, många, många har på sina läppar! Numret som var konditionskrävande som ett coopertest! Åter igen, snygg kuliss som tusan! Rös varje gång då dom sex barnen radade upp sig framför den 5-6 meter höga Michaelavbilden och ställde sig i samma pose som den visade, en av dom poser som var synonymt med Michael. Sedan kom resterande 24 in på isen… Danser, dräkter, formationer som satt sig på minnet. Fantastisk musik och lysande interpretation! Attityd värdig vilken scen som helst… Tack för i år och på återseende J /Jann |
| < Föregående | Nästa > |
|---|